Nu är det lite drygt en vecka kvar tills vi flyttar. Har den senaste veckan börjat känna en lite jobbig känsla. Det känns inte jobbigt att flytta härifrån för jag vet att vi kommer stortrivas i den nya lägenheten och som det är just nu trivs vi inte till 100% i den nuvarande lägenhet då det är alldeles för ont om plats, trappan orsakar oro varenda dag och vi vill att Meya ska få ett eget rum,en plats som bara är hennes där hon kan röja runt hur mycket hon vill. Det som känns jobbigt är att vi har så många minnen och känslor som är förknippade med denna lägenheten. Just nu känns det som att man kommer att lämna detta bakom sig. Det är nog det som känns jobbigt. Det var ju här vi väntade på Meya, det var hit vi kom hem med henne från bb och det är här hennes och vårt liv tillsammans började. Jag vet ju innerst inne att det inte spelar någon roll vart vi bor,minnena och känslorna kommer följa med oss vart vi än är. Jag vet också att så fort vi flyttat och jag insett att det verkligen är så, att jag inte kommer glömma, så kommer denna känsla att försvinna.
