Jobbig dag idag med ångest som smyger sig på, känslor som jag inte känt de senaste 1 1/2-2år börjar växa fram. Jag vet vad som orsakar detta och jag vet också vad jag behöver göra för att få detta jobbiga att försvinna. Ibland önskar man att det var lite enklare och att man själv kunde ha 100% påverkan på saker och ting. Jag har i alla fall tagit steget ut och hoppat. Nu är det dock inte upp till mig att se till att något fångar upp mig på vägen!
Luddigt, konstigt och osammanhängande blir det men ibland vill man skriva av sig lite trots att det inte går att skriva exakt vad man menar. En stor kram till vissa i familjen och min bästa vän som orkar lyssna på mitt svammel och får mig att tro lite mer på mig själv! Älskar er!